Swedish subtitles for the multi-award winning short film PIPE DREAM »
Swedish translation of a chapter in Çiğdem y Mirol's book MYFACE BOOK »
Swedish subtitles for the short film UNTIL DEATH
ORIGINAL ENGLISH | TRANSLATED SWEDISH |
235 236 237 238 239 240 241 242 243 244 245 246 247 248 249 250 251 252 253 254 255 | 235 237 238 239 240 241 242 243 244 245 246 247 248 249 250 251 252 253 254 255 |
Swedish subtitles for the short film THORQUS
ORIGINAL ENGLISH | TRANSLATED SWEDISH |
53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 | 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 |
Swedish subtitles for the multi-award winning short film PIPE DREAM
ORIGINAL ENGLISH | TRANSLATED SWEDISH |
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 | 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 |
Swedish translation of the opening chapter in Çiğdem y Mirol's book MYFACE BOOK
ORIGINAL ENGLISH | TRANSLATED SWEDISH |
They said that everything could be read on my face, and maybe because everything is better read on my face, I wasn’t able to write to you. Thinking back, how could this be? There are some people in some places who talk about something like the conscious, the preconscious, the unconscious, and even the subconscious, and they say we need all these to be understood. I wonder if we have really been imprisoned within a single face. Have we been sentenced to this one face for centuries? I wish I had looked at my face more carefully. Then even I would have seen that there was nothing more to read on my face than hesitant fear. I have been foolish; please excuse me. I didn’t pick up a mirror or stand in front of a mirror and look at myself properly. Excuse me, because I didn’t see my mistakes, and I didn’t excuse myself at the time. Now I am living in the attic of an old house. I arrived here with no household belongings; I took only my red chair with me. I am writing these lines to you on an inclined table right in front of an inclined window. While writing, I am not looking at my fingers, but at the screen. While not looking at the screen I am watching out through the window starting where the screen finishes. I see the sky during the day. I see the sky which is sometimes all white, sometimes all blue, sometimes blue and white all together, sometimes grey, and sometimes the color of mud. And in the evenings, I don’t see anything but my reflection in the window. I am writing opposite my reflection. I do more watching during the day and more writing in the evening. Mostly, I write when it’s raining. Somewhere a radio is on, and the words I hear from the radio stay in my mind. Sometimes something weird happens: my subconscious gets stuck. I want all I imagine, all I cannot imagine, all I will be able to imagine and all I won’t be able to imagine to mix with your imaginings in these letters and these spaces. | De sa att allt gick att utläsa i mitt ansikte och kanske för att mitt ansikte ger den bästa läsningen, kunde jag inte skriva till dig. Blickar tillbaka, varför var det så? Det finns vissa människor på vissa ställen som pratar om någonting som det medvetna, det förmedvetna, omedvetna och till och med det undermedvetna och de säger att vi behöver allt detta för att bli förstådda. Jag undrar verkligen om vi har blivit fängslade inom ett enskilt ansikte. Har vi dömts till detta ansikte i århundranden? Jag önskar att jag hade tittat noggrannare på mitt ansikte. Då skulle till och med jag ha sett att det enda som fanns där att läsa var tvekande rädsla. Jag har varit oförståndig; snälla förlåt mig. Jag plockade inte fram en spegel eller ställde mig framför en och studerade mig själv ordentligt. Förlåt mig för att jag inte såg mina misstag och för att jag inte ursäktade mig själv just då. Nu bor jag på vinden i ett gammalt hus. Jag kom hit utan några hushållsägodelar; bara min röda stol tog jag med mig. Jag skriver dessa rader till dig på ett lutande bord framför ett lutande fönster. Medan jag skriver tittar jag inte på mina fingrar utan på skärmen. När jag inte tittar på skärmen ser jag ut genom fönstret som börjar där skärmen slutar. Jag ser himlen under dagen. Jag ser himlen som ibland är alldeles vit, då och då är den helt blå, emellanåt är den blå och vit samtidigt, tidvis är den grå och av och till är den jordfärgad. Och på kvällarna ser jag endast min reflektion i fönsterglaset. Jag skriver mitt emot min reflektion. Jag ägnar mig mer åt tittande på dagen och mer åt skrivande på kvällen. Mestadels skriver jag när det regnar. En radio är påslagen någonstans och orden jag hör från radion stannar i mina tankar. Ibland händer något konstigt: mitt undermedvetna fastnar. Jag vill att allt som jag föreställer mig men också allt som jag inte kan föreställa mig, att allt det som jag kommer att kunna föreställa mig men också allt det som jag inte kommer att kunna föreställa mig – att detta ska sammanblandas med dina föreställningar i dessa brev och dessa utrymmen. |
Swedish translation of a chapter in Çiğdem y Mirol's book MYFACE BOOK
ORIGINAL ENGLISH | TRANSLATED SWEDISH |
I watch the news. I listen to the news. I hear the news. I see the news. I don’t understand the news. I can-not un-der-stand the news. Some present the main news bulletins, yet they have yet to learn which countries border theirs. Some have no control of their own tongues and they have no reasonable thoughts. Some have so many egos, yet they have no worlds. Some have no privacy, yet so much sociality. Some even have no sociality. Some have nothing. An earthquake strikes, and they remain under the ruins, yet they have no right to protest. But they have tear bombs (tear gas grenades?) and they have brutish police or cops. To some, they have their God-given punishments, and to some they have their holy justice. And, to some who are the poorest some, it is so great that the others are dead. Several of them use their guns to kill their household and also themselves. Several of them have children in faraway lands. Several of them have children six feet under lands. Several of them have children yet have no children thanks to their affairs with the states. Several of them kill, several of them are killed. Several of them are tearful and fearful. Several of them dance openly as if nothing has just happened to them. While several of them stay as several of them, several of them pass though crossovers and become several others. Someone listens, someone understands, someone sees, someone tells, and someone acts as if nothing has just happened to someone else. And someone looks, and looks, and looks, and looks and says: I am not happy.
A lot of them stand still. They look and stand still. They shut up and stand still. They hear and stand still. They still stand still, yes they still stand still. To stand still. Imagine?! Such a pity! Not never, not ever but however, a lot of them go shopping a lot of times. What bullshit! | Jag tittar på nyheterna. Jag lyssnar på nyheterna. Jag hör nyheterna. Jag ser nyheterna. Jag förstår inte nyheterna. Eftersom vem subjektet är och vem objektet är, vad Jorden betyder och vad Modern betyder, var fosterlandet bor och var främmande landet bor, vad som sägs av vem och var, är inte tydligt på nyheterna! Vissa presenterar huvudnyheternas bulletiner, men de har ännu inte lärt sig vilka deras angränsande länder är. Vissa har ingen kontroll över sin tunga och saknar rimliga tankar. Vissa har så många egon, men de har inga världar. Vissa har inget privatliv, men väldigt mycket sällskapsliv. Vissa saknar till och med sällskapsliv. Vissa har ingenting. En jordbävning slår till och de förblir under ruinerna, ändå har de ingen rätt att protestera. Men de har tårbomber (tårgasbomber?) och de har djuriska poliser eller snutar. Till vissa, har de sina gudagivna straff, och till vissa har de sin heliga rättvisa. Och för andra, de andra som är de största stackarna, är det riktigt bra att de andra är döda. Flera av dem har barn i fjärran länder. Flera av dem har barn två meter under jord. Flera av dem har barn men inga barn tack vare deras statsaffärer. Flera av dem dödar, flera av dem dödas. Flera av dem är fyllda med tårar och fruktan. Flera av dem dansar öppet som om ingenting precis har hänt dem. Medan flera av dem förblir som flera av dem, passerar flera av dem korsningar och blir flera andra.
Många av dem står stilla. De tittar och står stilla. De håller käften och står stilla. De hör och står stilla. Varenda en står än still, ja varenda en står än still. Att stå still. Tänk dig!? Vad synd! Inte aldrig, inte alltid, emellertid shoppar många av dem många gånger på sin fritid. Vilken dynga! |